bolander

HYLLNING

Här kommer en liten hyllning till den här killen. Som tvättar bort mitt smink med pads i sängen när jag är för trött för att resa på mig. Det är äkta kärlek det!

Vi har haft bästa dagen på simhallen, så nu ligger vi trötta och varma i soffan och ska strax läsa lite. Jag ska börja läsa djävulen bär Prada, jag har nämligen varken sett filmen eller läst boken, så det ska bli spännande. Hoppas att ni har haft en bra söndag!

KULTURNATT

Igår var det kulturnatt. Sixten och jag åt pizza, gick på förhandsvisningen av "The Wiz", målade på väggen i konstkallen, gick på utställning på elak form, såg på magdans i biblioteket, gick en tipsrunda med kända citat, tog en bild i traditionella kinesiska kläder framför en fotovägg av kinesiska muren, kollade in DIY-stånden på konserthuset, gick på mammas utställning på Söders Blommor och åt en semla på Ica. Vi gick även till Deluxe men vände sedan och gick ut direkt igen. Det verkade jättemysigt, med barndisco-tema och allt, men nog fick vara nog. Så vi åkte hem istället.

HANNAS SEXSKOLA

Det finns vissa saker inom sex och samlevnad som jag aldrig fick lära mig i skolan. När jag hade sex för första gången så visste jag näst intill ingenting om varken min egen kropp eller om killens. Dock, lustigt nog så visste jag mer om hans än om min.

När killar blir tända så får de stånd, det visste jag.

När killar kommer så kommer det sperma, det visste jag.

Men vad händer med tjejen när hon blir kåt? Det visste jag inte.

 

Sexualundervisningen i skolan (åtminstone på min tid) missar helt att prata om bland annat komplikationer med preventivmedel, hur jävla svårt det är att få in en tampong första gången, att tjejen måste bli våt innan penetration kan genomföras, vilka risker det medför när du har sex fast du inte vill och vikten av samtycke.

 

Nu för tiden så pratas det mer öppet om sex på sociala medier, bloggar och forum. Det tycker jag är superduperbra. För då minimerar riskerna för att det går fel. För fel kan det verkligen gå. Jag kommer att skriva om några saker som jag önskar att det hade pratats lika öppet om vid min debut.

 

Här har ni Hannas LIVSVIKTIGA tips inom sex och samlevnad + övrig visdom:

 

 

 

 

Onanera för dig själv INNAN din debut.

 

Nu lämnar jag ut mig själv hejvilt här (som vanligt) men jag känner att jag måste göra det för att alla ska förstå precis hur viktig den här punkten är. När jag hade sex för första gången så hade jag aldrig rört mig själv. Jag visste inte hur min vagina såg ut och jag hade ingen aning om att tjejen behövde vara våt. Som ni hör så slutade det med katastrof. Utan att gå in på detaljer så slutade min bristande kunskap i vestibulit. Det innebär att kroppen förknippar sex med smärta och därför spänner sig. Det tog mig fyra år att bli av med. Bristande kunskap om min egen kropp ledde alltså till att näst intill alla sexuella relationer därefter var smärtsamma. Ungdomar: Onanera mera, läs på och ha inte sex fören ni är redo.

 

 

Till personer med snopp: De flesta tjejerna har VÄLDIGT SVÅRT för att komma av enbart penetration! Lär er hur en vagina fungerar innan ni ger er in i the world of sex. Eller fråga åtminstone hur hon vill ha det.

 

Alltså jag förstår inte hur svårt det kan vara att förstå? Klitoris behöver stimulans, punkt slut. Det här borde VERKLIGEN tas upp på sexualkunskapen för det känns för tusan som att näst intill alla snubbar och snopp-personer är helt bakom flötet när det kommer till det här.

 

 

 

 

 

 

Tjatsex = våldtäkt. Punkt. Slut.

 

Jag har blivit utsatt för tjatsex i en av mina nära relationer, och det var inte en gång utan det var näst intill varje dag. Tjatsex fick mig att tro att jag måste ”ställa upp” och tjatsex fick mig att känna mig som en dålig flickvän när jag inte ville. Men det allra viktigaste, tjatsex fick mig att känna som att min vilja inte betydde något, som att ett nej inte var ett nej. Det fick mig att tvivla på mig själv, det bröt ner mig totalt. Och jag hatar honom för hur han fick mig att må.

 

 

 

Tystnad är inte ett ja. Och ett nej är alltid ett nej.

 

Om tjejen (eller killen) trycker bort dig, gråter, ligger fastfrusen som is och om hen säger nej. Sluta, med en gång. Jag önskar att jag efter mer än 3 år av tystnad klarade av att prata eller skriva om det här, men det gör jag inte. Jag är stolt över alla som orkar, och ni ska veta att ni är starka och gör skillnad genom att berätta er historia. Det är dock sorgligt att så pass många blir utsatta att det är ett vanligt samtalsämne i mitt Facebookflöde. För mig känns det som en självklarhet att om min partner inte vill så slutar jag. Men tydligen så ringer inte den klockan hos alla, och därför så är det här fortfarande ett väldigt viktigt och aktuellt ämne att prata om.

 

 

 

Hormoner är inte ett alternativ för alla.

 

Det suger, men, hormoner är inte för alla. Snoppbärare: Förvänta er inte att personen med vagina tar P-piller, ta ditt ansvar och se till att du har med dig kondom om du har förhoppningar om rajtan-tajtan. Personer med vagina: Plåga inte er själva. Är sexlusten bortblåst, psyket instabilt och ni har mellanblödningar varje dag? Sluta med ditt preventivmedel. Gå till ungdomsmottagningen och testa något nytt som kanske funkar bättre, eller kör på kondom. Du ska inte behöva leva med att må piss. Tyvärr så finns det ju personer, som jag själv, som inte tål något. Jag har testat minipiller, 4 olika P-piller, kondom, kopparspiral och hormonspiral, och inget fungerar. Av de hormonfria alternativen så har jag fått andra komplikationer.

Till er som lever med samma problem som jag, så har jag tyvärr inget guru-råd att ge, men ni ska veta att ni inte är ensamma åtminstone. Jag lider med er, fysiskt lider med er. Och jag antar att vi bara får fortsätta hoppas på att det någon dag kommer p-piller för män. Jisses vilken dröm det vore.

 

 

 

 

TVINGA ALDRIG DIG SJÄLV TILL ATT HA SEX.

 

Ni ska ALDRIG ”ställa upp” för att slippa vara ”osköna”. Personen som tjatar och som inte kan ta ett nej är den som är oskön. INTE DU. Du är stark, modig och cool som satan som vägrar att bli trampad på. Stå upp för dig själv. Men något som är ännu viktigare att lära ut är nästan: TJATA INTE! Om du som läser det här är en sådan fruktansvärt oskön och vidrig person som brukar tjata till dig sex, så vill jag bara säga en sak till dig: ETT NEJ ÄR ETT NEJ OCH INTE ETT KANSKE. Lägg av med skuldbeläggning, härskartekniker och gnäll för att få din vilja igenom.

 

 

 

 

 

Att onanera som tjej borde inte vara tabu.

 

Jag är så trött på förväntningar på människor med kvinnligt könsorgan, de förväntas vara pryda, försiktiga och skämmas över sin sexualitet. Fuck no säger jag. Det är inget att skämmas för. Om du vill vara hemlighetsfull om ditt sexliv så var det, men var det inte för att du skäms utan för att du själv vill.

 

Sammanfattningen lyder:

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Sex är något komplicerat för många. Jag hoppas dock att de flesta inte ens har det hälften så krångligt som jag har haft det. Dock så gör mina erfarenheter, dåliga som bra, att jag vet ganska så mycket. Vissa kanske tänker att dessa ”lärdomarna” är självklara som t.ex.: ”Tvinga inte dig själv till att ha sex”. Men för alla så är det inte lika självklart. För mig var det inte självklart. Vi lever i en kultur där det förväntas vissa saker av oss. Killar förväntas ”alltid vara kåta” och tjejer förväntas ”ställa upp”. En kille som inte alltid är kåt ses som onormal och en tjej som alltid är kåt ses som horig. Vi har våra könsroller i samhället. Min roll i samhället är ”tjej”, och med den rollen så kommer det en hel del förväntningar på hur jag ska vara och på vad jag ska vilja. Jag förväntas vara mindre sugen på sex men jag förväntas även ställa upp för att vara en bra flickvän. Som ni hör så krockar förväntningarna med varandra och det är där som förvirringen uppstår. Vad vill jag? Rätt och fel suddas ut och det är därför som det är så viktigt med information om sex till yngre. Vi blir förvirrade av porr, film och media. Därför så anser jag att skolan borde ta ett större ansvar när det kommer till att lära ungdomar om sex. Skolan bär även ett stort ansvar för att se till att alla läggningar och kön är inkluderade i undervisningen. Herregud, det är 2017, ni borde förstå vid det här laget att enbart heteronormativ undervisning där män står i fokus är utdaterad? Kvinnor onanerar, samkönade ligger, könstillhörighet är konstruerat av människan och klitoris existerar.

Där har ni information värd att lära ut.  

 

Jag vill avsluta inlägget med att hylla Monkis kampanj - "Please yo'self"

 

 

 

SOCIALA MEDIER SUGER

Roten till allt ont är sociala medier.

(Skriver jag nu på ett socialt medie.)

Nej men allvarligt.

Roten till allt ont inom mig är min dagliga dos av Instagram, Facebook och Snapchat. Och trots att jag vet att det äter upp min tid och ger mig en klump i magen så spenderar jag minst 2 timmar varje dag på mobilen. MINST. Jag är inne när jag går hem från stan, på bussen, när jag pluggar, på morgonen, när jag går och lägger mig, när jag kollar TV... Ibland så kan jag till och med komma på mig själv med att kolla likes när jag ligger och myser med min pojkvän. Tid som ska vara vår tid förvandlas till en tystnad och var sin skärm.

De två veckorna i våras då min mobil var trasig var de två bästa veckorna på ett halvår. Jag hade nämligen tid till allt. Jag hade tid till att laga mat, gå långa rundor i skogen, träffa vänner, vara aktiv på bloggen, fixa alla uppgifter i skolan i tid, jobba extra och sova ordentligt. Det var nästan sorgligt när mobilen kom tillbaka. Vid närmare eftertanke.. Har inte jag redan skrivit om det här? När jag precis hade varit mobil-fri och fått den tillbaka?

JO! För tusan. Nu när jag bläddrar tillbaka så hittar jag ju det! HÄR har ni det.

Det var visst FEM veckor. Jaja, då var det de FEM bästa veckorna på ett halvår. Nu när jag blickar tillbaka och läser så har jag skrivit att jag aldrig ska låta mobilen vara en sådan stor del av mitt liv igen, och här sitter jag, tillbaka där jag började. Jag är faktiskt lite besviken på mig själv.

Det värsta med sociala medier är stressen och prestationsångesten som det utsätter alla ungdomar för, och även vuxna. När jag går in på min Instagram så ser jag att folk är ute och reser jorden runt, har fått ett nytt spännande jobb, pluggar på sin drömlinje, köper lägenhet, flyttar utomlands och går på galor och fester. Det finns alltid någon som får mer likes, någon som är brunare än vad jag är, någon som helt enkelt är lite bättre. Det känns som alla alla har pengar till en spontanresa till New York men samtidigt har råd att flytta till Paris veckan därpå.

När jag låg ihoprullad som en liten ångestklump för några dagar sedan så sa Sixten något väldigt klokt. Jag kände att jag inte dög och att alla andra hade en sådan ljus och fantastisk framtid som doktorer, modeller, skådespelare, musiker, YouTubers och advokater. Då sa Sixten till mig: "om man tittar på din Instagram så ser ditt liv minst lika fantastiskt ut. Du reser också hela tiden, startar företag, går på spa, går ut och festar och tar snygga selfies. Och ändå ligger du här med ångest. Människors liv är inte som det ser ut på Instagram. Instagram belyser höjdpunkterna, där visar du upp ditt bästa jag. Jag kan lova dig att människorna du följer som ger dig ångest också ligger i sängen och tycker att livet suger ibland, men det visar de självklart inte upp på sociala medier."

Så min Instagram kanske ger någon annan en klump i magen. Det blir som en ond cirkel. En cirkel som är fruktansvärt svår att bryta. Och jag kommer sorgligt nog inte vara den som bryter den, om jag ska vara helt ärlig. Jag älskar att visa upp höjdpunkterna från mitt liv, speciellt eftersom fotografering är ett av mina största intressen. Att plåta vackra saker och stunder ger mig fjärilar i magen.

Cirkeln fortsätter men ångesten behöver inte göra det. Ibland så borde man bara lugna ner sig lite, stänga av skärmarna en stund och påminna sig själv om att det inte är verkligt. Det är för sent att stänga ute alla sociala medier helt, det är en så pass stor del av våra liv. Därför så bör vi lära oss att inte bry oss om allt som uppdateras. I det verkliga livet så upplever vi upp och nedgångar, likt alla andra runt omkring oss.

Tänk på det nästa gång.

VILSEN

Nu är jag hemma igen.

Sedan studenten så har jag sökt lycka lite här och var. Jag har sökt lyckan i resor, sökt lyckan i sena nätter, i hårt jobb och lyckan i festival. Ett tag så började jag med yoga igen, men slutade lika kvickt. Jag har sökt mig upp och ner, hit och dit, men jag hittar inte rätt. Ovissheten har bidragit till att jag uppnått absolut botten, ett mörker som jag inte trodde fanns. Studenten var inte den bästa dagen i mitt liv, tvärtom. Jag kände mig tom, ensam och rädd. Det var en förjävlig dag som slutade med att jag låg och skakade i en panikattack.

Jag avundas dem som uppnådde eufori den dagen, och jag unnar dem det. För många så är studenten bästa dagen i livet för att det innebär absolut frihet. Men för mig så finns det mins 100 andra dagar som jag värdesätter högre, och det kommer säkerligen att komma flera hundra till. En av mina bästa dagar var när jag fick mitt första A i Svenska. En annan av mina bästa dagar var när jag för första gången sedan uppbrottet med mitt ex Anthony kände att jag kunde andas igen. Det var i Helsingör med Tilda våren 2015. Det var som att hela jag fylldes med ny luft av solen, dansen och människorna. På bilden här under så har vi blivit bjudna på turkiskt té av ett kebab-hak och träffat två goa taxichaufförer som kunde köra oss till världens ände. Den natten med ett rockband på Tivoli i Helsingborg var ultimat frihet för mig. Det var eufori. 

 

Den sommaren så jobbade jag som fotograf på Rhodos, var på Emmabodafestivalen med Thomas och Nike och åkte till Amsterdam med min allra bästa vän Hilma. Även det var ultimat frihet, för mig. Jag fick mitt drömjobb på Kafé Deluxe och senare den vintern så träffade jag mitt livs kärlek, min Sixten.

Det här var ett fåtal av mina bästa stunder.

Jag vet inte vad jag försöker få fram, det här inlägget skulle egentligen handla om mina åsikter och Stockholm och att jag inte vet vart jag ska ta vägen nu. Jag ville egentligen skriva om att Stockholm aldrig kommer att bli min stad och att jag vill neråt landet. Eller att jag inte vet vart jag vill. Jag vet inte vad jag vill säga, jag vet inte vart jag ska.

Men jag antar att jag har några visdomsord att dela med mig av:

Ta vara på gymnasiet.

Ha inte för höga förväntningar på studenten.

Tillåt er själva att må piss då och då.

Ha inte panik över att ni inte har någon plan efter studenten, det har nästan ingen annan heller. De bara låtsas som det.

 

 

DRINKAR OCH SUSHI

 

 

HEJ.

Jag har haft en fantastisk dag i gamla stan och på södermalm med me, myself and I. Jag har tagit massor av bilder, lunchat, fikat, redigerat bilder och stirrat på snygga kläder på Emmaus till orimliga priser. Alltså seriöst, 450kr för en gammal sliten stickad tröja? Nej tack. Jag hittade även ett par snygga klackar, för 590kr. Hell to the no. Här kan man verkligen se skillnad på Stockholms och Smålands second hand. Det dyraste plagget som jag köpt på Emmaus i Växjö var en skitsnygg jacka för 240kr. Tacka vetja Småland, haha.

På kvällen så träffade jag Thomas en sväng. Vi drack en drink, snackade skit och åt sushi. Väldigt mysigt.

Btw, om ni undrar vad det är för trianglar så är det faktiskt inte animerat, det är fotograferat på neonskyltar. Fint va?