bolander

Kategori: Politik

ELLEN, 17: "JAG ÄR DEN STOLTASTE SLAMPAN DU NÅGONSIN STÖTT PÅ"

Imorse så läste jag en artikel som jag tyckte förtjänade spridning. Den är skriven av Ellen Sandberg, 17 år från Trollhättan. Så jag skrev till henne och frågade om jag fick kapa den rakt av och publicera den på bloggen, vilket jag fick. Så här under har ni den. You go girl!

"Från sekunden vi föds och får ett kön tilldelat oss så placeras vi omedelbart i omedvetna fack. Utifrån dessa facken så blir flickor och pojkar uppfostrande på olika vis och förväntas att följa olika normer.

Pojkar förväntas att växa upp som starka, tuffa och utåtriktade människor, samtidigt som flickor forslas in i att vara lugna, omhändertagande och försiktiga. Det är dessa egenskaper som kallas för normer.

Ni känner säkert igen er. Oavsett om det var pojken som jämt grät när du gick på lågstadiet, killen på gymnasiet som inte ville ha sex innan han hade ett fast förhållande eller mannen på bussen vars läppar var mörkt målade i rött, så stack han ut. Han var omanlig.

Jag är sjutton år, kvinna, heterosexuell. Jag är 153 centimeter lång och väger 44 kilo Jag är dessutom, enligt många, en slampa.

Jag vill inte ha förhållande. Jag är inte din svärmorsdröm. Jag kommer kanske inte höra av mig efter att vi har träffats. Jag kommer kanske inte bli kär i dig.

 Jag kommer kanske bara ligga med dig. Jag kommer kanske göra detsamma med någon annan strax efteråt. Jag kommer bete mig precis som en snubbe.

Jag kommer bryta varenda kvinnlig könsnorm du kan tänkas nämna och det är därför det är jag som är slampan.

Det kommer aldrig spela någon roll att killen som stod framför dig i kön på Willys har legat med dubbelt så många som jag, ingen kommer lyfta så mycket som ett ögonbryn förrän den dagen då han bryter ihop i tårar, panikgråtandes över saknaden av kärlek och känslor. Först då, då bryter han normen.

Jag är så ofantligt, sinnessjukt, fruktansvärt trött på samhällets försök att placera mig i fack. Jag är trött på det ständiga antagandet att jag som kvinna jämt är den som går sårad ur ett ”One Night Stand”.

Jag är trött på uppfattningen att jag låter mig utnyttjas, jag är trött på att bli uppmålad som ett offer och jag är dödstrött på den struktur som upprätthåller dessa könsnormer.

Dessa könsnormer har, under hela mitt liv, talat om för mig att jag får skylla mig själv kring att folk snackar eftersom jag väljer att bete mig såhär.

Det är ju liksom inte konstigt att killar ser på mig som ett objekt, jag är ju så jävla enkel. Det är mitt eget fel att jag blir kallad hora, jag pratar ju faktiskt öppet om mitt sexliv.

Men nu väljer jag att hålla för öronen, jag lyssnar inte mer. Inte en gång till orkar jag höra att ”jag kanske borde lugna ner mig och tänka på mitt rykte”, att ”det är för mitt eget bästa” och att ”de vill mig bara väl”.

För det finns inget välgörande överhuvudtaget i att trycka tillbaka någon in i dess könsroll. Det finns inget välgörande i att lära någon att enda sättet att undvika utanförskap och samhällets dömande blickar är att följa den väg du fått uppmålad.

 Män får känslor, killar gråter, pojkar är försiktiga. Män vill ha barn, killar är rädda att bli utnyttjade, pojkar avskräcks av sex. Kvinnor säger ifrån, tjejer är starka, flickor biter ihop. Kvinnor vägrar giftermål, tjejer utnyttjar, flickor längtar efter sex.

Jag gör saker för mig själv. Jag tar ansvar för mitt eget mående. Jag är bara min egen. Jag mår bra för mig.

Och om det gör mig till en slampa, så kom och kyss mig; för jag är den största, bästa och stoltaste slampa du någonsin stött på."

- Ellen Sandberg

HANNAS SEXSKOLA

Det finns vissa saker inom sex och samlevnad som jag aldrig fick lära mig i skolan. När jag hade sex för första gången så visste jag näst intill ingenting om varken min egen kropp eller om killens. Dock, lustigt nog så visste jag mer om hans än om min.

När killar blir tända så får de stånd, det visste jag.

När killar kommer så kommer det sperma, det visste jag.

Men vad händer med tjejen när hon blir kåt? Det visste jag inte.

 

Sexualundervisningen i skolan (åtminstone på min tid) missar helt att prata om bland annat komplikationer med preventivmedel, hur jävla svårt det är att få in en tampong första gången, att tjejen måste bli våt innan penetration kan genomföras, vilka risker det medför när du har sex fast du inte vill och vikten av samtycke.

 

Nu för tiden så pratas det mer öppet om sex på sociala medier, bloggar och forum. Det tycker jag är superduperbra. För då minimerar riskerna för att det går fel. För fel kan det verkligen gå. Jag kommer att skriva om några saker som jag önskar att det hade pratats lika öppet om vid min debut.

 

Här har ni Hannas LIVSVIKTIGA tips inom sex och samlevnad + övrig visdom:

 

 

 

 

Onanera för dig själv INNAN din debut.

 

Nu lämnar jag ut mig själv hejvilt här (som vanligt) men jag känner att jag måste göra det för att alla ska förstå precis hur viktig den här punkten är. När jag hade sex för första gången så hade jag aldrig rört mig själv. Jag visste inte hur min vagina såg ut och jag hade ingen aning om att tjejen behövde vara våt. Som ni hör så slutade det med katastrof. Utan att gå in på detaljer så slutade min bristande kunskap i vestibulit. Det innebär att kroppen förknippar sex med smärta och därför spänner sig. Det tog mig fyra år att bli av med. Bristande kunskap om min egen kropp ledde alltså till att näst intill alla sexuella relationer därefter var smärtsamma. Ungdomar: Onanera mera, läs på och ha inte sex fören ni är redo.

 

 

Till personer med snopp: De flesta tjejerna har VÄLDIGT SVÅRT för att komma av enbart penetration! Lär er hur en vagina fungerar innan ni ger er in i the world of sex. Eller fråga åtminstone hur hon vill ha det.

 

Alltså jag förstår inte hur svårt det kan vara att förstå? Klitoris behöver stimulans, punkt slut. Det här borde VERKLIGEN tas upp på sexualkunskapen för det känns för tusan som att näst intill alla snubbar och snopp-personer är helt bakom flötet när det kommer till det här.

 

 

 

 

 

 

Tjatsex = våldtäkt. Punkt. Slut.

 

Jag har blivit utsatt för tjatsex i en av mina nära relationer, och det var inte en gång utan det var näst intill varje dag. Tjatsex fick mig att tro att jag måste ”ställa upp” och tjatsex fick mig att känna mig som en dålig flickvän när jag inte ville. Men det allra viktigaste, tjatsex fick mig att känna som att min vilja inte betydde något, som att ett nej inte var ett nej. Det fick mig att tvivla på mig själv, det bröt ner mig totalt. Och jag hatar honom för hur han fick mig att må.

 

 

 

Tystnad är inte ett ja. Och ett nej är alltid ett nej.

 

Om tjejen (eller killen) trycker bort dig, gråter, ligger fastfrusen som is och om hen säger nej. Sluta, med en gång. Jag önskar att jag efter mer än 3 år av tystnad klarade av att prata eller skriva om det här, men det gör jag inte. Jag är stolt över alla som orkar, och ni ska veta att ni är starka och gör skillnad genom att berätta er historia. Det är dock sorgligt att så pass många blir utsatta att det är ett vanligt samtalsämne i mitt Facebookflöde. För mig känns det som en självklarhet att om min partner inte vill så slutar jag. Men tydligen så ringer inte den klockan hos alla, och därför så är det här fortfarande ett väldigt viktigt och aktuellt ämne att prata om.

 

 

 

Hormoner är inte ett alternativ för alla.

 

Det suger, men, hormoner är inte för alla. Snoppbärare: Förvänta er inte att personen med vagina tar P-piller, ta ditt ansvar och se till att du har med dig kondom om du har förhoppningar om rajtan-tajtan. Personer med vagina: Plåga inte er själva. Är sexlusten bortblåst, psyket instabilt och ni har mellanblödningar varje dag? Sluta med ditt preventivmedel. Gå till ungdomsmottagningen och testa något nytt som kanske funkar bättre, eller kör på kondom. Du ska inte behöva leva med att må piss. Tyvärr så finns det ju personer, som jag själv, som inte tål något. Jag har testat minipiller, 4 olika P-piller, kondom, kopparspiral och hormonspiral, och inget fungerar. Av de hormonfria alternativen så har jag fått andra komplikationer.

Till er som lever med samma problem som jag, så har jag tyvärr inget guru-råd att ge, men ni ska veta att ni inte är ensamma åtminstone. Jag lider med er, fysiskt lider med er. Och jag antar att vi bara får fortsätta hoppas på att det någon dag kommer p-piller för män. Jisses vilken dröm det vore.

 

 

 

 

TVINGA ALDRIG DIG SJÄLV TILL ATT HA SEX.

 

Ni ska ALDRIG ”ställa upp” för att slippa vara ”osköna”. Personen som tjatar och som inte kan ta ett nej är den som är oskön. INTE DU. Du är stark, modig och cool som satan som vägrar att bli trampad på. Stå upp för dig själv. Men något som är ännu viktigare att lära ut är nästan: TJATA INTE! Om du som läser det här är en sådan fruktansvärt oskön och vidrig person som brukar tjata till dig sex, så vill jag bara säga en sak till dig: ETT NEJ ÄR ETT NEJ OCH INTE ETT KANSKE. Lägg av med skuldbeläggning, härskartekniker och gnäll för att få din vilja igenom.

 

 

 

 

 

Att onanera som tjej borde inte vara tabu.

 

Jag är så trött på förväntningar på människor med kvinnligt könsorgan, de förväntas vara pryda, försiktiga och skämmas över sin sexualitet. Fuck no säger jag. Det är inget att skämmas för. Om du vill vara hemlighetsfull om ditt sexliv så var det, men var det inte för att du skäms utan för att du själv vill.

 

Sammanfattningen lyder:

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Sex är något komplicerat för många. Jag hoppas dock att de flesta inte ens har det hälften så krångligt som jag har haft det. Dock så gör mina erfarenheter, dåliga som bra, att jag vet ganska så mycket. Vissa kanske tänker att dessa ”lärdomarna” är självklara som t.ex.: ”Tvinga inte dig själv till att ha sex”. Men för alla så är det inte lika självklart. För mig var det inte självklart. Vi lever i en kultur där det förväntas vissa saker av oss. Killar förväntas ”alltid vara kåta” och tjejer förväntas ”ställa upp”. En kille som inte alltid är kåt ses som onormal och en tjej som alltid är kåt ses som horig. Vi har våra könsroller i samhället. Min roll i samhället är ”tjej”, och med den rollen så kommer det en hel del förväntningar på hur jag ska vara och på vad jag ska vilja. Jag förväntas vara mindre sugen på sex men jag förväntas även ställa upp för att vara en bra flickvän. Som ni hör så krockar förväntningarna med varandra och det är där som förvirringen uppstår. Vad vill jag? Rätt och fel suddas ut och det är därför som det är så viktigt med information om sex till yngre. Vi blir förvirrade av porr, film och media. Därför så anser jag att skolan borde ta ett större ansvar när det kommer till att lära ungdomar om sex. Skolan bär även ett stort ansvar för att se till att alla läggningar och kön är inkluderade i undervisningen. Herregud, det är 2017, ni borde förstå vid det här laget att enbart heteronormativ undervisning där män står i fokus är utdaterad? Kvinnor onanerar, samkönade ligger, könstillhörighet är konstruerat av människan och klitoris existerar.

Där har ni information värd att lära ut.  

 

Jag vill avsluta inlägget med att hylla Monkis kampanj - "Please yo'self"

 

 

 

JAG ÖNSKAR ATT JAG INTE VAR FEMINIST

Okej, shit, here we go again. 

Rap Battle, på youtube. Ja, jag har börjat kolla på sådant. 

Sjukt roligt att titta på, fastän det hugger i hjärtat varje gång de spottar på kvinnor eller drar våldtäktsskämt. Det är mitt guilty pleasure för tillfället, att titta på två människor som kastar skit på varandra i en tävling. Jag blir så sjukt taggad av det. Och jag har till och med börjar komma på rim och vinklar i huvudet, om jag, Hanna B, någonsin skulle ställa upp i en sådan tävling. Men sedan inser jag att det finns något som jag inte kan fly ifrån, det faktum att jag är tjej och att jag aldrig skulle få den respekten som snubbarna får i ringen.  

Och det finns något mer som jag inte kan fly ifrån: min inre feminist. Hon ser alla fel i dessa unkna våldtäktsskämt. Och hon bara skriker och skriker och skriker och skriker.

Jag försöker att stänga av, bara få en paus från moralen. Tänker tillbaka på lilla lilla Hanna som bara kunde se förbi allt sådant där, för hon visste inte bättre, hon var blind. Samhället hade lärt henne att det är sådant man får ta och hon bara svalde det, utan att blinka.

Vet ni vad som är jobbigt med att inse orättvisorna som tjejer som jag får stå ut med VARJE DAG?

There's no. turning. back.

Du kan aldrig mer blunda och låtsas som ingenting. Du kan aldrig mer flina lätt åt ett inlindat sexistiskt skämt och hålla god min för att bevara den "goda stämningen". Utan det finns konstant någon som skriker inombords, som skriker "NEJNEJNEJ FELFELFEL". Det är en gåva och en förbannelse. Men mest en gåva. För den verkliga förbannelsen ligger hos alla dem som inte ser det här mönstret. Som inte ser att vi lär flickor från så ung ålder att ta emot skit, tacka och ta emot. Flina lite och håll god min.

Men åter till Rap Battle och åter till varför jag skriver det här. Jag skriver det här för att när jag slutligen, efter en del sökande och letande hittar en Rap Battle med kvinnor i, så fick feministen i mig nog.

Inte för att snubbarna som tjejerna mötte slängde rad på rad om hur dem skulle bli knullade, våldtagna, hur äckliga de var och vilka fucking fula feminister de var, för det hör till. Om du går in i en battle så får du räkna med all möjlig skit, för som sagt det hör till, alla får skit. Det som triggade mig var kommentarsfältet. Inte för att det förvånade mig, det var verkligen inget nytt, men det gör så ont i mig hur vi fortfarande står och stampar på samma sunkiga och äckliga sexistiska mark.

       

Här ovanför ser ni ett utdrag av kommentarerna. Som sagt så syns ett tydligt mönster:

1. Tjejers och kvinnors prestationer ska alltid förminskas på grund av deras kön.

2. Rätten till att delta i så kallade "manliga intressen" är inte tillåtet.

3. Det är synd om män.

 

Och detta mönstret syns självklart (sorgligt nog) inte bara i kommentarsfältet på youtube. UTAN DET SYNS ÖVERALLT. VARJE DAG. 

Och NEJ killar får inte samma skit kastat på sig. Nej.

SJÄLVKLART får även snubbar en dryg kommentar då och då. Alla människor får förvänta sig skit, eftersom vi lever i en värld där vi slänger stora högar med skit på varandra. Men killar lever inte under ett förtryck som präglas av ett sexistiskt mönster. Där du ständigt blir förtryckt pga ditt kön och där du inte blir uppmärksammad för dina prestationer utan för din könstillhörighet. 

Skillnaden mellan kommentarsfältet där killar mött varandra och där tjejer mött killar i en Battle lyder såhär:

Killar möter varandra: Majoriteten av kommentarerna handlar om vad BRA personen som vann var. Kommentarerna fokuserar på insatsen, inte vilket kön deltagarna hade.

Tjej möter kille: Majoriteten av kommentarerna handlar om hur DÅLIGA tjejen var. Oavsett om hon vann eller inte. Personerna som kommenterar fokuserar väldigt sällan på själva insatsen utan de hakar upp sig på att hon var tjej. Helt plötsligt så diskuterar vi inte rap utan nu diskuterar vi kön.

 

Och det finns tyvärr en sak till som ständigt diskuteras när en kvinna är inblandad:

Kvinnans kropp.

Alltid denna konstanta, oönskade objektifieringen av kvinnokroppen.

Hon kom inte dit för att visa upp sin kropp, hon kom dit för att göra sin röst hörd.

Hon kom dit för att prestera någonting, hon kom inte dit för dina blickar och dina kommentarer om hennes röv.

 

Samhället lär oss att mannen skapar och han hyllas för sin insats.

Samhället lär oss att kvinnan är ett objekt som finns till för mannens blickar, och trots att hon skapar så hyllas hon inte för sin insats, utan för sin röv.

 

Till alla er som kämpar mot feminism:

Till alla er som upprätthåller patriarkatet: 

Till alla er som skyller på "boys will be boys":

Till alla er som förtrycker kvinnor i er närhet:

Till alla er som skrivit dessa kommentarer:

Till alla er som förnekar kvinnors presentationer pga deras kön:

 

Jag skulle kallat er för fittor,

Men ni har varken djupet eller värmen. 

     

Feminism i skolan

Till er galningar som påstår att feminism inte behöver vara en del av skolans kursplan, här har jag en liten berättelse till er som visar att det inte bara borde vara en del av kursplanen utan att det även borde vara ett krav på lärare att de har en feminists värdegrund:

Jag minns tydligt när jag var sex år. Innan rasten så hade jag byggt ett stort slott i svart och grönt med stora orangea lampor och små diamanter på. Det var det vackraste slottet jag någonsin skådat i mitt sexåriga liv.

När rasten var slut så sprang jag in för att fortsätta att bygga på mitt imperium. Jag kastade av mig ytterkläderna och studsade av glädje in i lekrummet där jag till min stora förfäran upptäckte att en pojke i min klass brutit sönder mitt torn och rivit ut de finaste bitarna. Kvar i en liten hög låg några svarta bitar och en legoflicka med långt blont hår som tidigare varit härskare över mitt kejsardöme.

Med tårar i ögonen och stora klampande kliv så går jag fram till pojken. Mina ögon glöder och mina händer är hårt knutna. Jag skriker av ilska att det är fult att ta andras saker och börjar där efter ta tillbaka mina älskade legobitar medan jag rabblar ut mig de värsta glåporden jag kan komma på, så som dumsork och vidunder. Min lärarinna har såklart hört mina arga rop och går med bestämda steg fram till oss. ”Nu ska han få veta hut” tänkte jag belåtet. Men det blir inte pojken som får veta hut, det blir jag.

Lärarinnan förklarar argt att hon hade låtit pojken plocka sönder mitt torn, för vad skulle han annars leka med? Hon tyckte att det var dåligt av mig att roffa åt mig en massa lego som killarna vill leka med när jag lika gärna kunde måla ihop med de andra tjejerna i min klass.

”Det förstår du väl att nu när vi köpt så nya fina bitar med lego så vill alla killarna leka med dem, då kan inte du komma där och plocka på dig bitarna!”

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Nej det är väl klart, det borde jag förstått. Sexåriga Hanna tittar skamset ner i marken. Det borde jag förstått. Flickor ska inte leka att de är härskare över världen, de ska sitta lugnt och stilla i tysta-hörnan och måla.

F

Våldtäkts-kulturen är varför vi behöver feminism

Rasism är varför vi behöver feminism

Macho-kulturen är varför vi behöver feminism

Tvångsgifte är varför vi behöver feminism

Objektifiering av kvinnokroppen är varför vi behöver feminism

Ojämnställda löner och föräldraledighet är varför vi behöver feminism

Alla äckliga meddelande och hot som jag fått från män de senaste dagarna är varför vi behöver feminism

Att "nej" inte betyder nej är varför vi behöver feminism

 

Är dessa problem inte anledning nog för dig att kämpa för feminism istället för emot? 

P4 HELA INTERVJUN OM BRÖST!

JAG HITTADE HELA MORGONENS INTERVJU PÅ HEMSIDAN!

Det visade sig att jag helt enkelt inte hade kollat tillräckligt noga.

Men här har ni den iallafall, hela intervjun där jag pratar om jämställdhet, framtiden, bröst osv: 

 

SVERIGES RADIO P4

Hello

Imorse så blev jag intervjuad av Sveriges Radio p4 om den så kallade "bröstbilden".

Hela intervjun finns tyvärr inte uppe på hemsidan utan bara ett kort utdrag, så jag lägger inte upp den korta biten här. Utan om ni vill höra 29 sekunder av min underbara stämma så hittar ni det på Sveriges radios hemsida.

Jag pratade bland annat om generation-skillnaden, att jag får flest negativa kommentarer från äldre damer, om varför jag var barbröstad, hur jag tror att det kommer att påverka mig i framtiden och hur jag tror att man kommer att se på kvinnobröst om 20 år osvosv. 

Hela intervjun finns som sagt inte uppe, så om ni missade intervjun men vill ha svar på frågorna så kan ni ju kommentera här under, så kan jag svara på dem i ett inlägg lite senare. Eller ni kanske rent av lyssnade och har frågor trots det? Vad vet jag! Eller så är allt uppklarat osvosv.

Det jag försöker säga är att frågan är fri och om ni vill att jag ska göra ett inlägg där jag svarar på lite kommenterar så kan jag göra det.

Ha det fint, och tack till P4 för att ni ville ha mig som gäst imorse. Puss

 

Bild från P4 Kronobergs hemsida

"VARFÖR VISADE DU BRÖSTEN I SKOLKATALOGEN?"

Låt oss nu ta det här från början. I höstas så skulle jag ta mitt sista skolfoto någonsin, och likt tradition så skulle det vara ett spexfoto. Min klass har sjukt svårt för planering, så på själva fotograferingsdagen så var temat fortfarande oklart. När vi stod inne i aulan och det var dags att ta bilden så kom någon med idén att en tjej borde vara barbröstad. Och den tjejen blev jag.

 

Att ställa upp på att bli fotograferad barbröstad i skolkatalogen är något av det bästa jag gjort, det var en sådan sjuk befrielse. Just i det ögonblicket så var det dock lika naturligt för mig som att stå med kläder. Jag menar, jag vet inte hur många killar som i sista sekunden bestämmer sig för att slänga av sig tröjan på ett spexfoto för att spänna sig lite. Eller ”sköna snubbar” som rent av planerar i veckor att de ska stå med sitt ”crew” och posera med bar överkropp. Så varför skulle inte jag kunna göra detsamma bara för att jag är tjej?

 

Så jag frågade fotografen: ”Är det okej för Ola att ta av sig tröjan på bilden?” Han svarade ja, så då frågade jag: ”Är det okej om jag tar av mig tröjan på bilden?” Hans svar var att han inte riktigt visste hur tema klasskort skulle känna inför det, men han var tydlig med att han själv tyckte att det var helt okej, varför inte liksom? Så bilden blev tagen, men det var inte fören senare på kvällen som jag började bli nojig.

 

Jag blev nojig för vilka reaktioner jag skulle få, och om bilden ens skulle gå igenom. Det var så många stopp på vägen där jag behövde få godkännande. Så jag började förbereda mig med fighting spirit och välgenomtänkta argument.

 

Men argumentationen kom aldrig. Självklart så blev processen längre än för en kille som tar av sig tröjan, där det inte ens finns en process utan det räknas bara som en självklarhet att han ska ha rätt till det. Det var tvunget till att gå igenom rektorn, elevkåren, skolledningen, tema klasskort osv. Men till min förvåning så blev jag inte ifrågasatt, de ville snarare informera mig om vilka risker som finns.

 

Jag tvivlar på att de 40st killar som tidigare två åren visat sig barbröstade i katalogen behövde bli informerade om risker eller att de fick gå och prata med rektorn. Men samtidigt, vi kan inte förvänta oss att förändring ska ske över en natt, och att det faktum att det gick igenom gör mig så stolt över Yngve, skolledningen och tema klasskort som om än något motvilligt lät den här bilden publiceras.

 

Nu ska jag äntligen komma till saken:

Varför stod du barbröstad i skolkatalogen? Svar: Enligt min mening så borde kvinnor ha rätt att visa sina bröst lika offentligt som killar. Vill du som tjej täcka dina bröst? Fine. Vill du som kille täcka dina bröst? Fine. Men jag tycker att alla ska ha rätten att bestämma själva. För visste ni att manliga bröst faktiskt har samma funktioner som kvinnors? Män kan också amma sina barn. Och jag har träffat män med större bröst än mig i mina dar och de har inte behövt täcka sig. Så varför ska jag då behöva det? Att skylla på biologin är ett fattigt argument eftersom det inte finns någon biologisk skillnad! Vi lever helt enkelt i ett samhälle där det är okej att visa en naken kvinnokropp som den är objektifierad men hell to the no att en kvinna kan visa sin kropp precis så som den är, naturlig och vacker. Kvinnor är inte objekt, kvinnor är människor. Och genom att avdramatisera kvinnokroppen så att den ses som lika naturlig som en mans, så har vi kommit ett steg närmre jämställdhet. I ett tidigare inlägg så skrev jag om kommentarer som jag fått genom min uppväxt som tjej, om mitt utseende, mina val, min sexualitet och liknande. Om ni kollar på det inlägget noga så ser ni att kommentarerna börjar hos vuxna. När jag gick på dagis så behandlade inte pojkar mig som en flicka, utan som en människa. Men allt eftersom vi lär oss av vuxna vilken plats vi har i samhället så börjar klasser och umgängeskretsar att delas in, där killar får naturlig makt och status.

 

 

Jag skrev det här inlägget för att jag även ville ge en stor eloge till en rad människor:

 

För det första: Tack till min underbara klass som stöttade mig och lovade att stå bakom mig om bilden eventuellt skulle få mothugg.

 

Tack till elevkåren som hjälpte och stöttade mig hela vägen. (Extra stort tack till Noa, ordförande och en av mina närmsta vänner, för att du låg på och kämpade för det här hela vägen fram)

 

En eloge till Yngve, skolledningen och tema klasskort för att ni inte var bakåtsträvare utan att ni hänger med i utvecklingen.

 

Och slutligen, en enorm eloge till alla er som jag trodde skulle gå på mig, som jag trodde skulle argumentera mot och inte förstå. Jag har fått otrolig respons, knappt ett ont ord, det är mäktigt. Jag har hört en del historier om hur det har pratats om bilden ”bakom min rygg”, men vet ni vad? Det gör mig ingenting. Alla har rätt till en åsikt och om du vill sitta och diskutera saker och ting med dina vänner och om du kanske inte tycker som jag, så har jag inga problem med det. För jag tycker att alla har skött det så snyggt. Inga påhopp, inte enormt mycket skitsnack, ingenting. Och om du inte håller med mig men ändå sköter det snyggt så är jag tacksam, och stolt.

 

Det har helt enkelt inte varit en så big deal, vilket både förvånade mig med samtidigt gjorde mig så himla glad, för det betyder att vi är påväg åt rätt håll. Och jag tror faktiskt att jag kommer att titta tillbaka på det här som vuxen och skatta lite åt det, eller jag hoppas det. Jag tror och hoppas att vi i framtiden kommer att ha kommit ännu lite längre och att kvinnokroppen vid det laget inte ses som ett objekt. 

Ni är bäst. Puss

FEM VECKOR UTAN MOBIL

Min mobil ligger för tillfället i ena soffhörnet, och jag i det andra. Vi blev återförenade idag efter fem veckor ifrån varandra, och om jag ska vara ärlig så har jag inte saknat den över huvud taget. Jag slängde bort den i hörnet eftersom jag inte tål att vara kontaktbar hela tiden. Än så länge så har jag inte laddat ner Facebook, Instagram eller Snapchat. Det kommer förmodligen inom några veckor, abstinensen efter konstant uppdatering från sociala medier, men inte än.

 

Dock så finns det två saker som jag saknat i mobilen: kalendern och klockan. Jag brukar normalt sett inte ha någon klocka på mig och en fysisk kalender har jag inte haft på flera år. Men eftersom jag är en person som noggrant planerar upp mitt liv flera veckor framåt och som är i stort behov av att veta hur mycket klockan är hela tiden så har det varit en rejäl omställning att inte ha mobilen till hands. Mobilen är verkligen ett praktiskt verktyg egentligen, men att vara i konstant kontakt med omvärlden ger mig smått panik.

 

Jag fick en fråga för någon dag sedan av en kompis som undrade hur jag kunde ha tid att blogga eftersom vi har så mycket i skolan, jobbet, mycket inför studenten osvosv. Jag kunde inte riktigt svara då, men idag när jag fick tillbaka mobilen så slog det mig, mobilen är en riktig tids-bov. Dessa fem veckor som jag har varit utan en mobil har känts som tio veckor, men inte på ett negativt sätt, tvärt om. Jag har haft dubbelt så mycket tid. Tid till att blogga, skriva dikter, läsa böcker, gå ut och gå, plugga i lugn och ro och umgås med vänner. Saker som jag kände att jag hade på tok för lite tid för att göra har jag haft tid med, utan att stressa. 

Livet utan mobil är underbart och jag är sjukt ledsen att den har kommit tillbaka in i mitt liv. Men den här gången ska mobilen inte vara en så stor del av min vardag. För tro mig, när du har testat att vara utan konstant kontakt så vill du aldrig mer tillbaka.

       

Här är fyra bilder från en fotoserie som heter REMOVED av fotografen Eric Pickersgill.

Jag tycker att bildserien är helt fantastisk och budskapet levereras på ett så klockrent sett. Jag rekommenderar er verkligen att söka upp honom på google och kolla igenom resten av bilderna. Och om ni har tid så borde ni även läsa historien bakom.

Puss /H   

HAN SLÅR DIG FÖR ATT HAN TYCKER OM DIG

5 år: ”Han slår dig för att han tycker om dig” –Dagisfröken

 

6 år: ”Hanna umgås för mycket med Edwin, hon borde vara mer med tjejerna och försöka passa in lite” –Lärare

 

7år: ”Gå du bort och spela spel med de andra tjejerna istället för att ta killarnas lego” –Lärare

 

8år: ”Om du ska vara med och spela fotboll så kommer du bara att börja lipa” –Jämnårig kille

 

9år: "Vad ska du med en mantel till? Ska du inte sy en söt liten klänning istället?" -Lärare

 

10år: "För att en kille ska göra som man vill så måste man förföra honom" *kompis svingar sig runt en stång med alldeles för sexuella rörelser för sin ålder* -Jämnårig tjejkompis

 

11år: *Kille tar på oprovocerat på mina bröst* "Du har så stora bröst så jag tänker kalla dig för bröstkvinnan!" -Jämnårig kille

 

12år: ”När du har smink så sticker du ut, så du borde försöka att le lite. När du väljer att sticka ut så mycket och sminka dig så syns det mer om du ser sur ut, så om du ska sminka dig sådär Hanna så måste du le.” –Lärare

 

13år: *sticker oprovocerat upp hand mellan benen* ”Kom så går vi till toan” –Random snubbe på TC-disco

 

14år: ”Hon klär sig bara så för att få uppmärksamhet” –Random kille

 

15år: *Jag vill verkligen inte mer* ”Vänta jag är snart klar” –jämnårig kille

 

16år: ”Det är så sexigt när du kysser andra tjejer” -jämnårig kille

 

17år: ”Estettjejer är manshatande feminister som förtjänar en käftsmäll” –Random kille

 

18år: *kille följer efter mig hem och vägrar att gå trots att jag tydligt säger åt honom att sticka* ”Men nu när jag följt dig hem så måste jag ju få följa med in till din säng” -okänd kille

 

19år (2 dagar sedan för att vara exakt): ”Kvinnor ska följa mannen, det är han som är ledaren i förhållandet. Fan vad jag hatar sådana där jäkla feminister” –Snubbe på Grace

 

Här är några utdrag från vardagliga kommentarer som jag, som tjej, fått höra under min uppväxt. Från både jämnåriga kompisar, främmande killar, vuxna, lärare och dagisfröknar. Vuxna människor med värderingar som hör hemma på stenåldern. Att säga att feminism inte behövs i dagens Sverige tyder på ren okunskap.

Sverige ligger i topp när man mäter gender inequality index, vilket är fantastiskt. Framstegen som Sverige har gjort de senaste åren är enorma och det förtjänar en stor eloge. Men vi är långt ifrån där. Feminism är något som enligt mig borde läras ut i skolor för att motståndare mot den feministiska rörelsen ska lära sig att feminism inte handlar om exkludering, utan om inkludering. Feminism för mig är något som berör både män, kvinnor, transpersoner, intergender, nongender osvosv. Feminism för mig innebär ALLAS lika rättigheter. Och att säga att du hatar feminister är som att spotta på alla, som genom historien kämpat för sina rättigheter i feminismens namn, rakt upp i ansiktet. Utan feminism så hade kvinnor inte haft rösträtt, män hade inte haft rätt till pappaledighet och det hade förmodligen fortfarande varit lagligt med våld inom nära relationer.

Citaten visar vilka sjuka värderingar vuxna ger sina barn. Flickor föds inte med en drift att använda sin sexualitet som ett vapen och att objektifiera sig själva. Pojkar föds inte med instinkten att det är okej att ta sig friheten till en annans kropp. Den äldre generationen har lärt sina barn och elever vilka roller de ska ha i samhället.  

 

So, support your local feminist. Eller nej, ännu bättre, be the local feminist. Tack och hej.

AV MED OFFERKOFTAN TJEJER

Alla män våldtar faktiskt inte.

Alla män är inte svin.

Alla män ser inte på kvinnor som objekt.

Alla kvinnor bara ljuger.

 

Kvinnor ljuger och överdriver, gnäller på småsaker och gör sig själva till offer. Av med offerkoftan tjejer. Det är sådana som ni som förstör feminismen, ni extremister. Ni med vapen i högsta hugg. Kvinnor som vill ta mäns plats. Fyfan för er. Män kommer alltid att vara män och kvinnor kommer alltid att vara kvinnor. Ni är smuts.

 

Är ni inte tillräckligt starka för att säga nej? Hur skulle den stackars killen då veta att han inte hade rätten till din kropp?

Om du sa nej, men var inte tillräckligt stark för att kämpa emot? Det finns faktiskt kurser i självförsvar för kvinnor.

Om du gick självförsvar, använde det, men blev våldtagen ändå? Då ville du det.

 

Eller vänta lite, spola tillbaka. Var han inte svensk? Hade han mörk hy, svart hår eller mörka ögon? AVBRYT. STOP. Mäns våld mot kvinnor måste upphöra här och nu! Våra svenska kvinnor är i fara. Dags för feminism, dags för kamp, dags för slutet på våldet mot kvinnor! Vi svenska män tar stark avstånd från allt våld. Men faktum kvarstår, alla män är inte våldtäktsmän. Bara Muhammed, Abdi, Ahmed och Abdullah. Svarta män i svarta natten som våldtar blonda tjejer på allmän plats. Negerjävlar.

 

Vad säger du? Var det en svensk och en svartskalle? En svensk och en svartskalle? Var båda där? Är du säker på att det inte bara var den där Mohammed? Vad hade du på dig? Eller ja Abdullah är ju ett djur, han triggade säkert Svensson. Så måste det vara. Svensson var under hot! Nu hotar de våra svenska män så att till och med feminist-Svensson förgriper sig hejvilt. STÄNG GRÄNSERNA, SKJUT FLYKTINGARNA MED AUTOMATVAPEN, STÄNG IN ERA KVINNOR OCH BARN! NU ÄR DET KRIG! KRIG SÄGER JAG!

 

Nej alla män våldtar inte.

Alla män är inte svin.

Alla män ser inte på kvinnor som objekt.

Men nästan varje kvinna har någon gång varit utsatt för sexuellt ofredande eller våld från en man. Det handlar inte om alla män, det handlar om alla kvinnor. Alla kvinnor som står med vapen i högsta hugg för att de måste. Alla kvinnor som berövats rätten till sin egen kropp.

 

Alla vi kvinnor som varje dag får kämpa lite hårdare, som varje natt får vara rädda för vårt liv.

 

Innan flyktingarna kom så var kvinnor lögnare, när flyktingarna kom så hittade männen nya syndabockar. Och jag tycker att det är sorgligt att rasister missbrukar feminismen för egen vinning.

 

Alla män är inte våldtäktsmän.

Alla invandrare har inte dålig kvinnosyn.

Det här handlar inte om härkomst utan kön. Det handlar om kvinnorna, där varje dag är en ständig kamp för deras rättigheter.

 

Jag är trött på att feminismen likt allt annat kretsar kring mannen. Det handlar inte om hur mannen såg ut eller vilket språk han talade. Det handlar inte heller om hur kvinnan såg ut eller vilket språk hon talade. Det handlar om att i 98% av alla våldtäkter så är mannen förövaren och kvinnan offret.    

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Förr sa jag att jag var rädd för människor, men det är inte sant, jag är rädd för män. Män i grupp, män om natten, män i min närhet och män som främlingar. Och jag hoppas innerligt att dessa män som jag är så rädd för en dag ska bli människor igen.

Upp