bolander

Kategori: Tankar

NY BLOGGPORTAL?

Nu har jag gjort det, jag har bytt. Kanske inte för gott. Jag har ingen aning just nu. Men jag tänkte ge Nouw en chans, sedan så återstår det att se om jag kommer krypande tillbaka, haha. Ni kära följare som följer mig här får väldigt gärna följa efter till den nya bloggen om det passar. Och om ni tycker att det är piss och blä att jag har bytt så får ni höra av er i kommentarerna. Jag kommer förmodligen att vara inne här också och kolla läget de kommande veckorna medan jag testar nya.

Vi hörs och ses på:

http://nouw.com/bolander

NU FÅR DET VARA NOG!

Efter 10 försök så fick jag äntligen in bilden här över. Nu får det vara nog. Jag blir helt jäkla tokig på min bloggportal, för det är nämligen inte första gången som Forme krånglar. Bilder kommer inte upp, pengar betalas inte ut, text faller bort och inlägg raderas helt. Men det värsta är faktiskt det här med bilderna, för det gör nämligen att ett inlägg som borde ta tio minuter att lägga upp tar 40 minuter istället. Sedan så suger det såklart att pengar som tillhör mig har legat frusna sedan slutet av sommaren, men det är mindre viktigt eftersom jag fortfarande bor hemma och därför inte är beroende av pengar på samma sätt som om jag hade en hyra att betala tex. Sedan så bloggar jag naturligt vis inte för pengarnas skull, jag hade dessutom inte kunnat leva på min blogglön om det var så. Det är mer principen, att INGENTING fungerar. Det här är inte mitt första arga inlägg om det här, dock så har jag raderat de gamla. Men det vore gött om Forme läste det här och rättade till saker och ting, för en gångs skull.

/mvh sjukt sur

ATT ÖVERLEVA ETT BREAKUP

Sedan jag började högstadiet så har jag varit singel sammanlagt 2 år av 7. Jag har alltså bara varit singel en femtedel av mitt tonårsliv. Det är ingenting som jag har strävat efter, det har bara blivit så. Så jag skulle faktiskt kunna kalla mig för en förhållande-expert. Jag har nämligen varit med om alla typer av bråk, varit tillsammans med flera olika typer av människor. En del har gillat musik och andra har spelat fotboll. De har haft djup utan botten och andra enbart ett skal utan något annat än sitt yttre. Ingen har varit den andra lik, och därför så är jag expert vid 19 års ålder.

 

Något annat som jag är expert på, det är att göra slut. Jag har de bästa tipsen för att överleva ett breakup, för jag har varit med om en hel drös. Så jag skriver den här guiden till dig som kanske har blivit dumpad för första gången, som kanske var den som dumpade personen som du trodde var kärleken i ditt liv, för att det visade sig vara motsatsen. Oavsett om du är den som har gjort slut, har blivit dumpad eller om det var ett gemensamt beslut så gör det lika ont för båda parter, det lovar jag dig. Och det kan vara lite skönt att veta att ni båda förmodligen ligger på var sitt håll och gråter. Men TROTS att ni båda är ledsna och att allt ni vill är att bli ett "vi" igen så är det otrolig viktigt att ni följer steg 1 här under.

 

 

1. Smsa inte. Ring inte. Stalka inte.

 

Det finns ingenting som rättfärdigar att du ringer och ångrar dig eller bönar och ber om att personen ska ta dig tillbaka. Det är elakt både mot dig själv och mot ditt ex, och det kommer inte att leda någon vart. Ni har gjort slut av en anledning. Anledningen kan vara bristande känslor, svartsjuka, bråk eller att ni båda vill olika saker och därför inte ser någon framtid ihop. Vilken av anledningarna det än var som fick er att bryta upp så ändras inte omständigheterna bara för att ni ångrar er två dagar senare. Det är inte dina äkta känslor som gör sig till känna. Det är dina rädslor för att vara ensam och din sorg över att förlora en person som har varit en stor del av ditt liv som får dig att känna dig dökär igen. Nej personen är inte perfekt. Nej du kommer inte att vara ensam för evigt. Nej du kommer inte att dö utan den människan i ditt liv. Det bara känns så just nu. Ni kanske hittar tillbaka till varandra om något år, vem vet? Men er tid är inte nu.

 

2. Kasta eller göm undan presenter/bilder/gosedjur.

 

Gör dig av med (åtminstone tillfälligt) saker som du fått av personen eller som påminner om hen. Ligger fortfarande gosenallen som du fick av ditt ex kvar på sängkudden? Nej, inte okej. Släng den/bränn den eller åtminstone stoppa ner den i en låda med lås och ställ upp den på vinden tillsammans med kärleksbreven, födelsedagspresenterna och fotoalbumen. Samma sak gäller med bilder på datorn och mobilen. Samla ihop allting i en mapp som du antingen lägger över på en hårddisk eller minneskort. Bläddra inte igenom skiten. Det är en onödig plåga.

 

 

3. Tillåt dig själv att vara ledsen.

 

Förträng inte känslorna, låt dem komma, låt dem flöda. Skrik, gråt och gräv ner dig under täcket. Det behöver du. Någon sa till mig en gång: ”att göra slut är nästan samma sak som att sörja någon som har gått bort, och du skulle aldrig säga åt någon som sörjer en död person att ”rycka upp sig”. Så varför förväntas vi bara skaka av oss alla känslor när kärleken har dött?” Som det ser ut nu så kommer ditt ex aldrig någonsin att vara en del av ditt liv på samma sett som hen har varit tidigare, och det är fruktansvärt sorgligt. Du har förlorat någon som har under en tid varit din andra halva. Så låt inte någon försumma din sorg. Du har all rätt att vara ledsen, ledsen som in i helskotta. Så ät glass, se på kärleksfilmer och göm dig för resten av världen. Men inte för alltid! Se till att följa steg 3 också.

 

 

4. Sätt ett slutdatum för självömkan.

 

Som sagt så har du all rätt att vara ledsen, men någon gång så måste du lämna huset. Sörj rejält i två veckor och sen får det vara nog. Nu är det dags att gå ut med kompisgänget, ha filmkvällar med bästa kompisen, gå till frisören, börja träna och kanske till och med uppgradera garderoben lite? Här handlar det om att styra bort tankarna från sorgen och fokusera på saker som gör dig glad, även om det kan ta emot i början. Du har självklart fortfarande rätt att vara ledsen, bara inte dygnet runt, för det mår ingen bra av. Tänk på dig själv och treat your self. Du är din nya partner, så se till att överösa dig själv med kärlek.

 

         

5. Skaffa Tinder.

 

Jag skulle säga att den rätta tiden för att skaffa Tinder är ca fyra veckor efter uppbrottet. Då har du gett ditt ex en liten stund att bearbeta saker. Dock, om du som läser det här har hört rykten om att någon sett ditt ex på typ Badoo dagen efter att ni har gjort slut – hen gör det inte för att vara taskig eller för att hen redan har gått vidare. Trots att det kanske känns som en elak sak att göra så gör hen förmodligen det för att överleva. Ditt ex är ledsen och behöver uppmärksamhet, precis som du. Att hen har skaffat Tinder eller Badoo har inget med dig att göra, precis som att din profil på Tinder inte har något med ditt ex att göra. Det är ett sätt att få snabb bekräftelse och det behöver alla ibland. Tinder är bra eftersom matchningarna får dig att känna dig åtrådd, vilket får dig att inse faktum – du kommer inte att vara ensam hela livet och det finns andra puddingar som är intresserade av dig förutom ditt ex. Det finns fler fiskar i sjön helt enkelt. Dessutom så är Tinder så jäkla roligt, tycker jag i alla fall. Och vem vet? Du kanske hittar någon trevlig filur att flörta lite med? Det förtjänar du.

 

6. Lev singelliv.

 

Kasta dig absolut inte in i någon ny relation eller förlita hela din lycka på andra. Jag tipsade dig om att skaffa Tinder, inte en ny relation. Flörta, ha lite kul, gå på dejt. MEN tillåt dig själv att läka först innan du ger dig in i något seriöst. Ett brustet hjärta och konstanta tankar om ditt ex är ingen vettig grund att bygga en ny relation på. Ta vara på tiden som singel! Det kanske beror på min brist på singelliv, men jag uppskattade verkligen att vara singel när jag väl var det. Det var så härligt att inte bry sig om någon annan än sig själv, och att alltid börja dagen som ett tomt ark. Inga rutiner, bara spontantripar med kompisar, utekvällar mitt i veckan, spontant söka jobb på Rhodos och gå på kravlösa dejter med tre olika på en och samma helg. Missförstå mig inte, jag skulle inte byta ut något av det där mot vad jag har med Sixten. Det är ett helt annat liv, förhållandelivet. Och jag älskar det. Jag älskar att vakna upp bredvid någon som jag vet älskar mig med hela sitt hjärta.

 

Allt jag säger är bara – njut nu av det andra livet, singellivet, medan du kan.

Här snackar vi ultimat frihet. Du har ingen annan att ta hänsyn till. Det kanske känns ensamt men det bygger karaktär. Smärtan som du går igenom och dina upplevelser nu förändrar dig, i mitt fall till det bättre. Om jag inte hade blivit krossad och återuppstått så hade jag inte blivit den jag är idag, och då hade jag inte varit människan som Sixten blev kär i. Det innebär att det kanske inte hade blivit ett ”vi” om jag inte hade gått sönder i tusen bitar? Eller om jag hade stannat i min gamla relation så hade det absolut inte blivit något ”vi” någonsin, och det skulle vara fruktansvärt. Sixten och jag är 1000 gånger bättre för varandra än personerna från tidigare relationer. Tänk på den ni. Om ni stannar i en relation som ni egentligen inte trivs i så kanske ni missar chansen att vara med er själsfrände. Ruggig tanke va?

Poängen är: singelliv är kul, utnyttja den här stunden.

 

--------

 

VIPS! Några månader har susat förbi och du kan äntligen andas igen.

 

Sorgen har lagt sig och du är dig själv igen. Dock med nya erfarenheter i bagaget som gör dig starkare än någonsin. Du är grymt stark som klarade det här. Du dog inte av smärtan och sorgen när du såg ditt ex på stan med någon annan, du överlevde. Du är stark som tusan! Nu är du redo för var som helst. Kanske vill du hålla dig borta från kärleken ett tag till? Kanske vill du satsa på dig själv när det kommer till karriär? Kanske har du träffat någon ny som får det att bubbla i magen?

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Det viktigaste med den här texten är att du som precis har blivit singel förstår att även om livet suger nu och att du känner fysisk smärta i bröstet så blir det bättre. Du kan bara ta dig uppåt nu. Det kommer att bli bra.

 

1000 kramar

SOCIALA MEDIER SUGER

Roten till allt ont är sociala medier.

(Skriver jag nu på ett socialt medie.)

Nej men allvarligt.

Roten till allt ont inom mig är min dagliga dos av Instagram, Facebook och Snapchat. Och trots att jag vet att det äter upp min tid och ger mig en klump i magen så spenderar jag minst 2 timmar varje dag på mobilen. MINST. Jag är inne när jag går hem från stan, på bussen, när jag pluggar, på morgonen, när jag går och lägger mig, när jag kollar TV... Ibland så kan jag till och med komma på mig själv med att kolla likes när jag ligger och myser med min pojkvän. Tid som ska vara vår tid förvandlas till en tystnad och var sin skärm.

De två veckorna i våras då min mobil var trasig var de två bästa veckorna på ett halvår. Jag hade nämligen tid till allt. Jag hade tid till att laga mat, gå långa rundor i skogen, träffa vänner, vara aktiv på bloggen, fixa alla uppgifter i skolan i tid, jobba extra och sova ordentligt. Det var nästan sorgligt när mobilen kom tillbaka. Vid närmare eftertanke.. Har inte jag redan skrivit om det här? När jag precis hade varit mobil-fri och fått den tillbaka?

JO! För tusan. Nu när jag bläddrar tillbaka så hittar jag ju det! HÄR har ni det.

Det var visst FEM veckor. Jaja, då var det de FEM bästa veckorna på ett halvår. Nu när jag blickar tillbaka och läser så har jag skrivit att jag aldrig ska låta mobilen vara en sådan stor del av mitt liv igen, och här sitter jag, tillbaka där jag började. Jag är faktiskt lite besviken på mig själv.

Det värsta med sociala medier är stressen och prestationsångesten som det utsätter alla ungdomar för, och även vuxna. När jag går in på min Instagram så ser jag att folk är ute och reser jorden runt, har fått ett nytt spännande jobb, pluggar på sin drömlinje, köper lägenhet, flyttar utomlands och går på galor och fester. Det finns alltid någon som får mer likes, någon som är brunare än vad jag är, någon som helt enkelt är lite bättre. Det känns som alla alla har pengar till en spontanresa till New York men samtidigt har råd att flytta till Paris veckan därpå.

När jag låg ihoprullad som en liten ångestklump för några dagar sedan så sa Sixten något väldigt klokt. Jag kände att jag inte dög och att alla andra hade en sådan ljus och fantastisk framtid som doktorer, modeller, skådespelare, musiker, YouTubers och advokater. Då sa Sixten till mig: "om man tittar på din Instagram så ser ditt liv minst lika fantastiskt ut. Du reser också hela tiden, startar företag, går på spa, går ut och festar och tar snygga selfies. Och ändå ligger du här med ångest. Människors liv är inte som det ser ut på Instagram. Instagram belyser höjdpunkterna, där visar du upp ditt bästa jag. Jag kan lova dig att människorna du följer som ger dig ångest också ligger i sängen och tycker att livet suger ibland, men det visar de självklart inte upp på sociala medier."

Så min Instagram kanske ger någon annan en klump i magen. Det blir som en ond cirkel. En cirkel som är fruktansvärt svår att bryta. Och jag kommer sorgligt nog inte vara den som bryter den, om jag ska vara helt ärlig. Jag älskar att visa upp höjdpunkterna från mitt liv, speciellt eftersom fotografering är ett av mina största intressen. Att plåta vackra saker och stunder ger mig fjärilar i magen.

Cirkeln fortsätter men ångesten behöver inte göra det. Ibland så borde man bara lugna ner sig lite, stänga av skärmarna en stund och påminna sig själv om att det inte är verkligt. Det är för sent att stänga ute alla sociala medier helt, det är en så pass stor del av våra liv. Därför så bör vi lära oss att inte bry oss om allt som uppdateras. I det verkliga livet så upplever vi upp och nedgångar, likt alla andra runt omkring oss.

Tänk på det nästa gång.

VILSEN

Nu är jag hemma igen.

Sedan studenten så har jag sökt lycka lite här och var. Jag har sökt lyckan i resor, sökt lyckan i sena nätter, i hårt jobb och lyckan i festival. Ett tag så började jag med yoga igen, men slutade lika kvickt. Jag har sökt mig upp och ner, hit och dit, men jag hittar inte rätt. Ovissheten har bidragit till att jag uppnått absolut botten, ett mörker som jag inte trodde fanns. Studenten var inte den bästa dagen i mitt liv, tvärtom. Jag kände mig tom, ensam och rädd. Det var en förjävlig dag som slutade med att jag låg och skakade i en panikattack.

Jag avundas dem som uppnådde eufori den dagen, och jag unnar dem det. För många så är studenten bästa dagen i livet för att det innebär absolut frihet. Men för mig så finns det mins 100 andra dagar som jag värdesätter högre, och det kommer säkerligen att komma flera hundra till. En av mina bästa dagar var när jag fick mitt första A i Svenska. En annan av mina bästa dagar var när jag för första gången sedan uppbrottet med mitt ex Anthony kände att jag kunde andas igen. Det var i Helsingör med Tilda våren 2015. Det var som att hela jag fylldes med ny luft av solen, dansen och människorna. På bilden här under så har vi blivit bjudna på turkiskt té av ett kebab-hak och träffat två goa taxichaufförer som kunde köra oss till världens ände. Den natten med ett rockband på Tivoli i Helsingborg var ultimat frihet för mig. Det var eufori. 

 

Den sommaren så jobbade jag som fotograf på Rhodos, var på Emmabodafestivalen med Thomas och Nike och åkte till Amsterdam med min allra bästa vän Hilma. Även det var ultimat frihet, för mig. Jag fick mitt drömjobb på Kafé Deluxe och senare den vintern så träffade jag mitt livs kärlek, min Sixten.

Det här var ett fåtal av mina bästa stunder.

Jag vet inte vad jag försöker få fram, det här inlägget skulle egentligen handla om mina åsikter och Stockholm och att jag inte vet vart jag ska ta vägen nu. Jag ville egentligen skriva om att Stockholm aldrig kommer att bli min stad och att jag vill neråt landet. Eller att jag inte vet vart jag vill. Jag vet inte vad jag vill säga, jag vet inte vart jag ska.

Men jag antar att jag har några visdomsord att dela med mig av:

Ta vara på gymnasiet.

Ha inte för höga förväntningar på studenten.

Tillåt er själva att må piss då och då.

Ha inte panik över att ni inte har någon plan efter studenten, det har nästan ingen annan heller. De bara låtsas som det.

 

 

SPA-JUL

Jag spenderade julafton på KOSTA SPA med min familj. Min fösta tanke när mamma föreslog julafton på spa var: snacka om 0,000% julkänsla. Men oj så fel jag hade! Det var helt fantastiskt mysigt. Julbordet var som en dröm, det var julgranar överallt, julmarknad, kalle, julklappar och julmusik. dessutom så var det massvis med barnfamiljer, vilket också ökade julkänslan. Det var faktiskt en av de bästa jularna jag haft. 

Hela familjen bara slappnade av. Vi bokade in en massage på julafton och drack Cava i poolen.

Det är en "äkta jul" i mina ögon. Att släppa all stress och få lite julefrid. En stark rekommendation! Dock så saknade jag släkten lite, såklart. Men dem träffade vi ändå den 25. Det var the best of both worlds helt enkelt.

VAD ÄR BANNAH? I KLARTEXT DEN HÄR GÅNGEN

Vad är BANNAH, egentligen?

Det är asfet pop-up butik 4-6 december i en alldeles för stor lokal för sitt syfte. Men BANNAH är lite kaxig och tänker vara där ändå. På nygatan 6, nära 88an. Där hittar du alla kläder som har visats upp på sociala medier + ännu fler som ännu är hemliga. Det är EXTRA ALLT. Och jag hoppas fan att det blir bra, jag har nämligen lagt min själ på det här. This is my baby.

Har du blivit kär i något av plaggen? Bra. Då kan ni ha första dejten på BANNAH vinter och sedan förhoppningsvis hålla ihop tills sömmarna sviker.

Välkomna

 

PÄLS

Alltså jag dör lite. Varje dag så svider det i mitt hjärta eftersom jag i somras så en stor gul pälsjacka från GUCCI. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag spenderade många timmar med att leta efter jackan på google, i hopp om att den såldes någonstans. Men den var förmodligen one of a kind, jag har inte ens kunnat hitta en bild på den sedan dess! Det var nog tur i oturen ändå, en stor pälsjacka från GUCCI är inte (eller borde inte va) min största prioritering i min budjet. Dock så har jag inte kunnat släppa tanken på en pälsjacka i någon knallig färg. Det är dock väldigt svårt att hitta, speciellt i gul. Det finns några i rosa, lila och grön - vilket också är galet snygga färger. Tyvärr så har dessa jackor inte varit tillräckligt pimp för min smak, om ni förstår vad jag menar? Jag vill ha en BIG ASS pälsjacka som går ner till fötterna och som är bred som en hel jäkla gata. Och en sådan jacka, mina vänner, är inte lätt att hitta.

Dessa jackorna från Pinterest är goals i sig, men ändå inte riktigt det jag söker. Den gröna färgen är dock to die for. Alltså jag hade verkligen inte tackat nej till någon av dessa jackorna, hade de funnits att köpa någonstans så hade jag förmodligen köpt en. Dock så kommer de alltid att vara second best i jämförelse med jackan från GUCCI. Jag önskar verkligen att jag hade en bild så att jag kunde visa er hur underbar den var.

Har ni tänkt på en sak? Pinterest är som en enda stor teaser för hur fab livet kunde vara. Om jag ändå levde i Pinterest-världen där det bara finns glitter, söta hundar, färgglada pälsjackor, skyskrapor, öppet hav och palmer. I wish, I wish... Istället så ligger jag naken i mitt flickrum på söder. I ett rum fyllt med kläder till BANNAH. Pank är jag också. Men äsch, det kunde verkligen varit värre. Jag har det bra ändå.

Och snart så är min Hilma hemma! Hon kommer hem över helgen och jag är så taggad att jag nästan kissar på mig!! WIHO! Satfläsk vad glad jag blir när jag tänker på det.

 

Så, om ni nu skulle stöta på en Fake pälsjacka som skriker pimp och helst är i färgen gul, grön, rosa eller lila - hör av er. 

 

Vad fan är BANNAH?

Vad är BANNAH?

BANNAH var en idé jag fick när jag var i Prag i somras, sedan dess har det varit massor av saker. Det har varit ett eget klädmärke, secondhand kläder, en hemsida, en butik, en pop-up shop, en egen garderob, ett helvete och något helt underbart. Allt i mitt huvud förstås.

Jag har helt enkelt själv försökt komma på vad det är.

Just nu så är det ett registrerat företag utan lokal eller hemsida, det är en köpt domän och 70kg kläder. 70kg kläder från Gdansk, Sopot, Gdynia, Paris, Budapest, Berlin, London och Edinburgh. En ångestklump skulle jag också kunna kalla det. En fantastisk ångestklump som jag nu vet vad jag ska göra med. Äntligen.

Mitt rum är för tillfället helt fullt med assnygga kläder. Jag önskar att det var min personliga garderob, men om så var fallet så hade många av plaggen inte sett dagens ljus förrän nästa säsong, så mycket har jag. Och vet ni vad? De här kläderna förtjänar bättre än så.

Det blir ingen hemsida och det blir ingen butik.

Det blir BANNAH vinter, BANNAH vår, BANNAH sommar och BANNAH höst.

Det blir fyra gånger om året då det går att köpa tex en kimono från en illegal marknad i Paris, en äkta skottväst från en skum källare, en tyllkjol från en lyxig butik i Edinburgh, en Dickies-overall köpt från en industriplats i London, en sidenklänning som någon kanske förlorat oskulden i eller en balklänning som du blir helt ensam om till studenbalen (och ärligt talat, vem vill inte vara ensam om att ha sin klänning?)

Det blir fyra gånger om året då världen kommer till Växjö genom kläder som verkligen har en historia.

DET BLIR FREAKING MAGI

 

 

FINNAR ÄR FINT

Här har ni det, mitt face. Hur jag ser ut majoriteten av tiden. Finnigt som fan skulle nog en del säga, jaha skulle jag säga då.

Den här bilden tänkte jag egentligen ha med i ett annat inlägg, men då hade den sett helt annorlunda ut. Då hade tjejen på bilden förmodligen varit väldigt mycket slätare i huden. Men den tjejen hade inte varit jag.

Att dölja sina skavanker är något som de flesta gör dagligen. Det är naturligt för oss människor att sträva efter det onaturliga, att sträva efter perfektion.

Egentligen så vet jag inte vad jag vill säga med det här, det hade förmodligen lett fram till ett "älska dig själv som du är"-inlägg om jag hade fortsatt att mala på. Vilket är viktigt, sådana inlägg behövs.

Men det här blev nog snarare bara ett inlägg med en vanlig selfie, för varför ska en selfie med finnar innebära en text om att älska sig själv? Det blir ju nästan motsatsen till det texten försöker förmedla. För om vi ständigt målar upp finnar som något som vi behöver "komma över" och något som vi ska älska oss själva TROTS att vi har, så fortsätter det att vara en "grej".

Osminkade bilder och finnar behöver inte vara ett political-statement egentligen.

Jag är inte fin TROTS mina finnar, jag är fin MED mina finnar.

Finnar är fint helt enkelt, punkt.

ABOVE

Glad måndag!

Jag skrev i ett inlägg förra veckan att jag skulle uppdatera er om det nyinkomna i min garderob som tillkommit under sommaren. Så idag så tog jag mig tid att fotografera hela högen... Det tog 7 timmar och resulterade i flera hundratals bilder. Så lösningen blir inte ett inlägg, utan det blir en bunt spridda inlägg istället som kommer att dyka upp lite då och då. Bland annat så kommer nog en hel del av dem nu i helgen när jag är i Prag. Jag är inget fan av att släpa med mig dator på en weekend där tiden redan är begränsad. Dessutom så åker jag dit med min allra bästa vän som jag knappt träffat på hela sommaren och som ska flytta till Skottland för att plugga i september. Så resan till Prag ska bara handla om kvalitetstid med Hilma.

Men som sagt så kommer helgens inlägg att bestå av sådana här feta bilder på mig, det slår ju liksom inte fel! ;)

(Måndagskyssar till alla ni som börjat skolan idag eller som ska börja imorgon. Ni kanske inte förstår det just nu, men gymnasiet är något fantastiskt om man tar vara på det. Och ni kommer att sakna det när det är över. Så passa på att ha klassfester, gå ut på torsdagar, vara aktiv i sektioner, uppskatta alla mysiga luncher med dina vänner och passa på att använda dina lediga stunder till intressen som du inte kommer att ha tid med när du är "vuxen". Ett litet ögonblick bort ligger studenten, ni anar inte hur snabbt det går.)

/H 

STUDENTPANIK

omgomgomgomg

Om exakt två veckor och en timme så springer jag ut från Katedralskolans dörrar med en studenthatt på huvudet.

Det känns helt overkligt och så himla himla läskigt. Det kryper i hela kroppen eftersom jag inte har några uppgifter kvar. Jag till skillnad från många andra älskar att skriva uppsatser. Det beror förmodligen på mitt sjuka beroende av att kryssa saker på "att göra listor", och att jag älskar att skriva, vad jag än skriver. Jag gillar till och med att skriva texter om torra saker, nationella i svenska i år till exempel. Min text handlade om svenskan i Finland, och det pirrade i kroppen varje sekund som jag satt där i skrivsalen. Jag är en sådan person som får en adrenalinkick och ett lyckorus av att skriva engelskaprov under tidspress. Pressen ska gärna vara så hård så att det värker i handen efteråt pga att man skrivit så snabbt.

Men nu är gymnasietiden snart förbi, och jag kommer förmodligen att plugga vidare. Jag dör förmodligen om jag inte pluggar vidare så att jag kan fylla tomrummet med uppsatser i min själ.

Struntsamma.

Hålet går säkert att fylla med annat också. Som resor, jobba i Norge, flytta hemifrån osvosv. Sådanadär typiska saker som man "ska" göra efter studenten.

Och jag ser verkligen fram emot studentdagen! Jag måste dock fixa klart min outfit snarast. Än så länge så har jag bara byxorna klara: ett par Vintage kostymbyxor från Chanel i smutsvitt som jag köpte när vi var i Miami i vintras.

   

NY HEADER?

Sigge knäppte en fet bild i London som jag blev lite sugen på att ha som header.

Jag uppskattar kommentarer med synpunkter. Bilden som jag har nu är ju väldigt fräsch. Men det är alltid kul med lite ombyte...

Jag tror att jag ska sova på saken.

 

Feminism i skolan

Till er galningar som påstår att feminism inte behöver vara en del av skolans kursplan, här har jag en liten berättelse till er som visar att det inte bara borde vara en del av kursplanen utan att det även borde vara ett krav på lärare att de har en feminists värdegrund:

Jag minns tydligt när jag var sex år. Innan rasten så hade jag byggt ett stort slott i svart och grönt med stora orangea lampor och små diamanter på. Det var det vackraste slottet jag någonsin skådat i mitt sexåriga liv.

När rasten var slut så sprang jag in för att fortsätta att bygga på mitt imperium. Jag kastade av mig ytterkläderna och studsade av glädje in i lekrummet där jag till min stora förfäran upptäckte att en pojke i min klass brutit sönder mitt torn och rivit ut de finaste bitarna. Kvar i en liten hög låg några svarta bitar och en legoflicka med långt blont hår som tidigare varit härskare över mitt kejsardöme.

Med tårar i ögonen och stora klampande kliv så går jag fram till pojken. Mina ögon glöder och mina händer är hårt knutna. Jag skriker av ilska att det är fult att ta andras saker och börjar där efter ta tillbaka mina älskade legobitar medan jag rabblar ut mig de värsta glåporden jag kan komma på, så som dumsork och vidunder. Min lärarinna har såklart hört mina arga rop och går med bestämda steg fram till oss. ”Nu ska han få veta hut” tänkte jag belåtet. Men det blir inte pojken som får veta hut, det blir jag.

Lärarinnan förklarar argt att hon hade låtit pojken plocka sönder mitt torn, för vad skulle han annars leka med? Hon tyckte att det var dåligt av mig att roffa åt mig en massa lego som killarna vill leka med när jag lika gärna kunde måla ihop med de andra tjejerna i min klass.

”Det förstår du väl att nu när vi köpt så nya fina bitar med lego så vill alla killarna leka med dem, då kan inte du komma där och plocka på dig bitarna!”

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Nej det är väl klart, det borde jag förstått. Sexåriga Hanna tittar skamset ner i marken. Det borde jag förstått. Flickor ska inte leka att de är härskare över världen, de ska sitta lugnt och stilla i tysta-hörnan och måla.